Ville bara säga detta: Nu går jag ur kyrkan eftersom man legitimerar köttätande med allehanda teologiskt trams. Det kan jag av etiska skäl inte acceptera.
Tro inte att jag är bitter nu eller att jag har tappat tron. Tvärtom, jag ber varje afton för mina nära och kära och för alla världens medmänniskor som lider och har det svårt. Jag tror också på en god Gud som aldrig är långt borta även om vi går vilse. Hon finns där i vårt inre då vi är skapade av samma stjärnstoft. Med samma ögon som vi ser Gud ser hon oss. Varje varelse är i sanning ett Guds ord. Jesus vittnar hela tiden om en Gud som är kärlek, ande och sanning. Det är en Gud som bor i våra hjärtan och som har skapat både djur och människor.
Gör vi våra hjärtan hårda och firar vår mästares födelsedag genom att äta styckmördade grisar får vi också ta konsekvenserna. Köttet står för en allt större del av växthusgaserna. Skogarna huggs ner för foderodling. Influensor frodas i djurfabrikerna och Världscancerfonden varnar för att rött kött ger cancer samtidigt som det mättade fettet göder hjärt- och kärlsjukdomar. Dessutom leder den ökade köttkonsumtionen till svält eftersom matpriserna ökar då foderproduktionen kräver enormt mycket jordbruksmark. Sammanfattningsvis: Med det onda öga som vi ser på djuren ser också Gud på oss.
Jesus dömde inte människor, men han var modig och drev med en piska av repstumpar ut de som sålde oxar, får och duvor från offertemplet i Jerusalem. Jesus agerande var knappast en spontan handling utan en väl genomtänkt symbolisk aktion med ett djupt etiskt budskap: Gud har inte behag till grymt dödande och Jesus har kommit för att frivilligt offra sig i kärlek för att även göra slut på blodsofferkulturen.
Det är dags för kyrkan att våga konfrontera de samhällskrafter som av ekonomiska orsaker upprätthåller den höga köttkonsumtionen. Jag tänker speciellt på LRF och de bondeägda livsmedelsföretagen. Det är inte så konstigt att de vurmar för kött eftersom 80 % av Sveriges jordbruksmark används till djuruppfödning i form av foderodling och betesmarker. Köttfrågan är så mycket mer än bara en privatmoralisk fråga. Det är en konkret andlig fråga som kyrkan måste ta tag i om man inte vill förlora den nya generationens sökare som tenderar att äta vegetariskt i allt större utsträckning.
Jonas Norberg
Jag undrar lite vad du menar med ”kyrkan” här? Jag misstänker att du menar Svenska Kyrkan, men det framgår inte riktigt.
Personligen blir jag inte ledsen, jag tycker det är bra att människor lämnar kyrkorna. Kyrkorna är snarast ett hinder för Guds rike än tvärtom. Däremot tror jag att vi behöver grupper av människor som tillsammans söker Guds rike utanför kyrkornas kontext. Själv tillhör jag en gemenskap där dom flesta är vegetarianer och där våra gemensamma måltider är vegetariska (dock inte veganska), och där köttätande inte försvaras. Jag tror det finns fler liknande grupper.
Hej Jonas! Visst menar jag Svenska Kyrkan. Jag tycker inte heller att det är fel att inte vara med i någon församling. Här kommer en peppande berättelse
En natt hade en man som förlorat sin församling en dröm.
Han drömde att han gick längst en strand med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: Det ena var hans, det andra Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde, när han levde utan församlingen, såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnads vandring fann han bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta.
”Herre, Du sa att du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det bara funnits ett par fotspår. Jag kan inte förstå att du lämna mig när jag behövde dig som mest.”
Herren svarade: ”Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tiden av prövningar och lidande. När du bara såg ett par fotspår – Då bar jag dig.”
Jonas,
Du talar starkt och jag tycker om att höra din röst i cyberrymden.